frulandstrom

Ja önskade att ja kunde se ljuset. Önskar ja kunde göra en förändring. Men fan de är inte så lätt.
Sätter på mig min mask för att ingen ska se att ja dör inombords. Ja tror tom ja har den för min familj.
Men inombords är ja svag. Nedbruten. De finns inget kvar. Ja är ett tomt skal.

Ja ler utåt för de ser bättre ut. Men inombords skriker ja. Ja säger att ja mår bättre men så långt från den faktiska sanningen.

Sen dör jag inombords när ja ser min underbara man som nu får ta mitt och sitt ansvar för familj och våra liv. Alla erbjuder sig att hjälpa de är snällt. Men hur?! Och om vi va duktiga på be hade vi suttit där vi gör idag?!?!?

Ligger och försöker sova, hur svårt ska de va?!?!! Varför blir allt värre i mörkret, i tystnaden?!? Och i ensamheten. Allt är tyst alla sover utom jag. Jag ligger med ett hjärta som är på väg ur bröstkorgen. Tankar som snurrar. Varför kan ja inte bara stänga av, va är de för jävla fel på mig!??????

Ni som tillhör den klick som nu gör allt, allt för att just allt ska bli bra. Ja vet att jag har en underbar familj och släkt och vänner som finns för mig. Men ja har kört mitt eget race. Där måttot har varit kan själv. De funkar ett tag. Men nu är de stopp. Kroppen har sagt sitt och även dr har sagt sitt.
Men de här med att vila är inte bara lätt för nån som trots man varit dunder sjuk så kan jag inte låta bli att fixa dona. Komma på kreativa lösningar. Men nu är de även stopp på de. Kroppen orkar inte. Fast hjärnan har inte lagt av helt. Den går på högre varv än innan"/
Men är tacksam för er som ställer upp och peppar och som hjälper avlasta min man!!!! Kärlek till er alla!!!?

Kan man utesluta sig från världen. Kan man gömma sig från allt man inte orkar med?! Ja är tveksam om de ens går. Men. Just nu stressar om världen mig på saker som ja inte kan göra nåt åt just nu!!! Ja vill sätta mig i ett svart hål och gömma mig från omvärlden just nu. Jag orkar inte. Energin är slut!!!!

Va finns de att säga. De är tomt. Men har idag tagit ett steg i rätt riktning. Ja hoppas de vänder nu. Hoppas på lättnad. De är dags att vakna upp ur denna koma. Vet att resan inte kommer bli helt lätt men de är dags för förändring.

Ja vet att ja tar på mig allt för mycket. Jag vet att ja aldrig kan säga nej. Ja vet ja vet ja vet. Men ändå gör jag allt som inte är bra för mig. Och nu börjar verkligheten komma ikapp!!! Men hur fan hoppar jag av tåget när kroppen inte orkar röra sig?!?!?!
Men nåt måste göras för nu är väggen nära!!!

Idag har vi hämtat Jonathans två par glasögon. Ena paret ska han ha vid datorn och de andra vid tvn. Blev allt annat än gratis men va gör man inte för sina barn:)

Idag så skulle jag sätta upp håret på dottern och fick en mindre trevlig överraskning. Små kryp!!!!
Visar sig att dottern fått löss!!!!!!!!

Så nu har vi städat. Tvättat och fryst massa med saker. Tvätt maskinen har gått i ett.

Och då egentligen bara dottern fått så ska vi inte avlusa oss men de kliade i hela oss så vi kör de säkra före de osäkra!!! Så nu väntar vi nio dar så ska vi köra lusmedlet igen!!!

Min man är den bästa i hela världen. De finns ingen som honom. Han är totalt genom snäll. Gör allt för alla. Och framförallt gör han allt för mig!!!

Är så glad att jag har honom. Han gör livet lättare att leva. Han får en att orka!!!

Älskling du är mitt allt!!!

De är så de känns i min hjärna just nu. Som jag inte kan tänka en klar tanke. Ja har för mycket i huvudet. Och allt blir bara en enda röra.
Jag vet inte hur jag skall lösa allt. Och mycket kan jag inte styra över så mycket själv men jag gör mitt yttersta. Jag vill bara att allt ska bli bra!!!!

Igår blev tuva dålig. Hon va trött och orkeslös. Låg hela dagen nästan. Hon vill inte äta. Men sen började hon gnälla och gny på em. Så vi frågade vart de gjorde ont. Då sa hon nacken. Och med hög feber så ringde de en klicka i huvudet på mig att de inte va bra så ja bad henne sätta hackan mot bröstet. Och då blev hon helt förstörd. Tårarna forsade i panik. Hon fick jätte ont!!! Efter prat med 1177 så blev de tur med ambulans med sirener och blå ljus till akademiska.
Då va jag allt annat än kaxig. Tårarna rann fast ja försökte bita ihop och vara stark inför min plutt!!!
Men de va inte hjärnhinneinflammation som vi befarat utan influensan som påverkar lymphkörtlarna i nacken. Och de kändes jätte skönt.
Så nu ligger vi här hemma och försöker kurera oss.

Ja känner att livsgnistan är bort blåst. Är omotiverad till allt. Vill lägga mig som en boll i min säng och bara gråta!!!!! Enda gången ja är glad är med min familj. Är så less på mitt jobb. Ja är omotiverad att ens gå dit länge. Men de är ju bara göra. Men ja får sätta på mig de falska leendet när jag väl är på jobbet"/
Vill bara att de skall vara slut nu:(

Fattar inte har tyckt att ja ändå mått ganska bra. Men känner mig lite matt i kroppen, trött och en aningen låg. Vet inte varför. Och i natt kom min ångest tillbaka. Skit jobbigt. Man vaknar upp och tror man ska dö!!! Ja tycker att de borde gå över. Nu har jag ju bara två månader kvar på jobbet så de borde ju lättat. Inte bli värre igen!

Ja har funderat lite på
En sak. Vet inte om tankarna kom upp då de pratas om att de ska göras nya pengar här i Sverige. vi har ju tagit bort pengar oxå som bl.a. Tio ören och femtio ören. Men de som stör mig är att de fortfarande märks ut. Ta bort alla ören i priset mer. Tror säljarna att vi som kunder är dumma i huvudet. Om de står 23,50 vet jag ju att priset blir 24!!!! Så va är problemet?! Jo de ska ju "se" billigare ut. Ja vilket i landsproblem man kan ha men de stör mig!

Vi har tampas mycket med sonen sista tiden men tycker han växer in i sin roll som snart femton åring mer och mer. Man kan prata mer viktiga saker med han och man kan diskutera med honom.
Idag har han tagit beslut om att han ska va mer här och mindre hos pappa. Man såg hur de för ont i hjärtat på honom och tårarna rinner. För han vill inte göra pappa ledsen. Men han sätter sig själv först. Vilket jag tycker är bra. Han börjar bli stor min lilla plutt!