Fan!!!

Kändes som jag va på väg upp. Upp och hämta andan. Landat lite. Accepterat livet för vad de är just nu. Tagit mig upp för att kämpa på.
Då sveps benen undan, nån trycket en under ytan. Man håller andan och hoppas på de bästa. Men snart finns ingen ork kvar!!!! Ja orkar inte va den starka längre. Ja går sönder bit för bit!!!!
Orkar inte mer!!!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0